Vernissage

Kvinnoröst: Välkomna, välkomna, till vernissagen för Riksförbundet Mun- och fotmålares vårsalong! Den bild jag döljer med min högra arm är min egen. Jag döljer den för att jag inte kan röra på högerarmen, som har en bockad stång av rostfritt stål inopererad. Landskapet på bilden har jag målat med munnen och mina båda fötter, samt airbrushat litet med näsan.

Röst ur publiken: Men du har väl en vänsterarm?

Kvinnoröst: Den är också fixerad av en bockad stålstång. Som tur är sticker den stången inte ut, så jag kan hålla ett vinglas och klappa min katt.

Kattröst: mjau!

Mansröst: Själv är jag representant för kroniskt deprimerades vårsalong här vägg i vägg. Den är ganska trist.

Röst ur publiken: Om man både är mun- och fotmålare och kroniskt deprimerad, var ställer man ut då?

Mansröst: Företrädesvis här. Vår utställning är inte populär. Kroniskt deprimerade ser allt i grått.

Kvinnoröst (ironisk): Men ni är bra på att göra reklam.

Mansröst: Ja, jag står ju här.

Röst ur publiken: Flytta dig kärring och låt oss se litet konst!

Kvinnoröst: Det är inte så lätt. Jag har ett bockat stålrör genom pelvis som...

(Utmaning: Bildutmaning idag)